Legenden om stjärnkraschen

The Legend of Starcrasch skriven av Dolores Cannon är en bok som handlar om hur det gick till när ett rymdskepp kraschlandade på jorden. Det kallas för legend för det finns inga fysiska bevis kvar på detta men man blir förvånad när man läser boken.

Det var en konflikt på en planet i en annan del av vår galax. Det var en svår politisk konflikt där en minoritet ville att man skulle kolonisera planeter medan majoriteten inte ville det. Det gränsade till inbördeskrig där planeten riskerade att bli förintad.

Lösningen blev att minoriteten gav sig av i gigantiska rymdskepp där tre generationer kunde överleva. De skulle alla till en beboelig planet länge bort. Men det blev fel på ett av dem och de kraschade på vår planet.

Många dog men en del överlevde. Men de hade stora problem med strålningen från vår sol som var för stark. De var tvungna att ha på sig kläder och glasögon som skyddade dem. Nattarbete var nödvändigt. Strålningen bidrog till att barnen föddes missbildade.

De träffade på indianer som de levde tillsammans med och skaffade barn med. På det sättet kunde de framtida barnen få genetiskt skydd mot solen.

De lärde sig av indianerna att lyssna till naturens röster genom träden och djuren.  Klimatet var varmt när de kom men det kom ett andra jordskifte så det blev en väldigt traumatisk upplevelse för dem. Efteråt blev det väldigt kallt. De hade landat i bergen i västra Kanada. Detta var i den sista istiden för 10.000 år sedan. Området var väldigt isolerat så de kunde leva i fred i många århundraden.

De träffade också eskimåer vid ett senare tillfälle.

De var väldigt andliga och var ett vänligt folk. De talade med varandra genom tankarna och talade väldigt lite. Deras hår var blont och de var långa och smala. Ljusblå hårfärg kunde också förekomma. Deras skinn var silverfärgat. De hade utmärkt nattsyn.

Senare blev håret orangerött. När en askblond skaffade barn med en indian kunde det bli klarblått och kolonisterna såg detta som mycket roligt. Deras ögon var violetta mot indianernas gyllenbruna.

Kolonisternas gener blev spridda över hela den amerikanska kontinenten. Nackdelarna med generna var en låg tolerans mot alkohol för att det gamla folket hade en annan kemisk kombination för  de ”droger” som de tog för nöjes skull. Det var därför indianerna blev helt galna när de drack för deras kroppar kan inte hantera det.

Det finns en sjukdom som heter Lupus Erythematos där man är känslig för solsken. Allergisk om man så vill. Personen befinner sig i solen och man får hudutslag och kroppen fungerar inte som den ska. Immunsystemet attackerar kroppen särskilt lederna.

I den forskning som Dolores gjorde var väldigt ordentligt gjord som alltid i hennes böcker. Hon gick till biblioteket och kollade i gamla National Geographic genom mikrofilm. År 1912 skrevs det om blonda eskimåer i tidningen.

Det är en fantastisk bok som får en tänka att vi är inte ensamma i universum.

Annonser

Om malinhallgrensiira

I am a 51years-old lightworker who writes poems in english about the spiritual and the "real" world. Jag är en 51år gammal ljusarbetare som skriver poesi på engelska om den andliga världen och den "verkliga" världen.
Det här inlägget postades i Spirituality och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.